viniochdom

Av alla som lever på jorden finns det människor som inte syns, de som lever i ständig tystnad, rädsla och samlar sina upplevelser inom sig. Ett skal av historier och förnekelser som stängts in där. Ungefär som en frimäsks samlare, eller en fotograf. Skillnaden är att det aldrig är någon som får se samlingen, aldrig höra historier bakom det tagna fotot, aldrig någon som kan hjälpa, ge råd eller idéer från ett klarare perspektiv.

En del kanske trivs i sitt skal och ser ingen anledning till att släppa in någon i sin omgivning. Kanske är man rädd för att skrämma bort någon, hänga ut sig själv, eller så vågar man bara inte lita på någon annan än sig själv att hålla hemligheten. Kanske har något format livet till något som hela tiden frågar vad alla goda människor tog vägen. Vem tyckte att du inte var värd den sametslika omsorgen, vem ville dig illa?

Tänk dig ett varuhus som NK där tusentals människor går varje dag, ingen pratar med någon, förutom det sällskap som går vid din sida, eller med expediten som så vänligt vill hjälpa dig hitta den rätta färgen och storleken på en tröja. Förstår du då hur många tankar som finns i luften, hur många hemliga funderingar som tusentals människor går och bär på. Tankar som behöver ett idel öra, en kärleksfull famn att falla tillbaka i och en övertygande röst som säger att allt kommer att bli okej.

Alla är självklart inte tragiska, medan andra kan gå ångestfyllda och inte vet om de ska klara dagen. Världen är fylld av människor, till och med överfull. Behövs alla, vad är det som kan ge alla dessa ett värdefullt och rättvist liv? Inget är förgivet eller utdelat till var och en, det gäller att slåss för sitt. Att göra sig förtänst av det som hjärtat erbjuds, kanske inte titta ner hela tiden istället lyfta blicken så man ser mer av allt som händer. Det svåra är att våga lyfta blicken, att våga se verkligheten.  En del brottas med ett förflutet andra kanske ångrar det, somliga är för ledsna och uppgivna för att kunna se framtiden och ta nya chanser som visar sig.
 

Folk sparkar på dem som ligger, tar det sista som finns kvar av deras värdighet. Några kanske har gett upp och bara väntar på det tillfället då man kan säga att allt förändrades. Hur många sådana chanser i livet får man, när man kan peka på ett tillfälle och säga att det var ögonblicket då allt förändrades och det började att blåsa åt rätt håll.

Hur vilseledande är en funderande mage som förbryllat funderar på en känsla som du inte förstår som du inte känner igen, då när magen talat ett språk som hjärnan inte förstår är det dags att följa blint. Lita på en dov talande röst som bara vill väl, det är något som är pålitligt. Dina egna vägar som banar sig kommer att leda till det bästa liv du skulle kunna drömma om.

6,057,000 människor på jorden, 6,057,000 själar vandrar omkring och försöker hitta sin väg och sitt liv som ska vara speciellt och unikt. Försöker passar in och bli accepterade på en ny nivå, något overkligt och kanske skrämmande men på något sätt spännande.

Hur vet man att man kanske kan vara en svag människa som gör saker för att hålla sig tillfreds med sig själv, eller att man inte gör någon besviken som verkligen räknar med en. Fast å andra sidan hur vet man att man är medräknad och inte bara tagen förgivet?

Är det inte så det är, att alla kämpar blint mot nått som ska vara så fint och fantastiskt oavsett vad det är. Alla vill känna sig behövd och duktig på något sätt, eller bara önskad. Hur kommer man dit, hur kommer man till den punkten att man känner att det är på väg att hända, utan att det handlar om en inbillelse av att din dröm som du stirrar på håller på att hända mot att du sitter där och bara ser det hända och kanske inte alls förstår att det var så här bra eller så här dåligt det kunde bli. Alla drömmer om en drastisk svängning i livet där allt ställs på sin spets och det blir mer luft att andas.

Blir man nöjd, eller bara bekväm?

Det är inte många som sadlar om i parti och minut, vågar göra nått eller bara känna att de är inte ok. Visst kan du påverka saker, en del gör det med ett negativt resultat andra lyckas. Men vad som är viktigt att komma ihåg är att det inte finns några dåliga val eller några rätt eller fel, i stället får du stå rakryggad och höra vad din handling fått för konsekvenser och vilka känslor de skapat hos dem som råkade stå i vägen.

En del murar är sådana som alltid bara står där, starka och det går bara inte att riva dem. Det kan vara murar i förtroende, kärlek, vänskap eller kanske respekt. Det som är så konstigt är att alla i slutet handlar om tillit och förtroende, rivs en mur av dessa karaktärer försvinner det förtroendet som vuxit sig där. Det är inget du själv kan göra åt, och det är inget dåligt val från andra sidan. Ett dåligt val är mer en dålig matchning av färg kombinationer på dina kläder, det kan du byta och rätta till utan någon ansträngning och sen är det glömt. Nu krävs det mer än så. Nu måste du vilja ha det förtroendet tillbaka, det måsta kännas.

Det finns bara en av alla som man har omkring sig, det är därför det är så viktigt att ta hand om alla bitarna som bildar ens liv och som gör det innehållsrikt. Vissa är lättare att vårda en del medan andra kanske kräver mer, det är bara så det är. Känner man ändå att det är viktigt så får man förhålla sig därefter, det kommer att löna sig.

För hur du än vrider och vänder på det så kan man aldrig bli arg på den som bryr sig eller ställer krav, oftast görs det bara av kärlek, då kan man vara rätt så säker på att den personen älskar dig.

En intervju till, börjar spåra ur här.

3 napp på en dag, har nog det där i mig. Kanske hittat min talang:)

// :)

Ok jag har lite som jag funderat över, bla en sak som hände i Fredags. Vi sitter och har en liten diskussion om något inte allt för seriöst. Men det är ändå något som blivit lite intressant och som hållit på i 15 min kanske. Alla är med och det börjar väl kanske spåra ur lite när vi kommer in på hur livet skulle vara med 3 ögon, ett i nacken. Hur svårt det skulle vara att sätta in lincer eller att veta vilket håll man ska sträcka fram handen för att hälsa på någon som bara plötsligt dyker upp. Det kanske blev svårt för honom att smälta eller så trodde han seriöst att någon av oss kanske hade ett extra öga.

Iaf..

Då kommer en liten rödskäggad nisse och slänger ur sig en kommentar, om allt vi pratat om senaste 45 minuterna. Varför det? 
 
Bara från ingen stans, och där sitter vi med rum för en varsin fågel i munnen, fattar inget ting!





Jo det finns lite olika synvinkar att se på det hela.

* Han gillade inte maten
* Han tyckte han var skit cool ( NEJ, omöjligt)
* Han var rädd för tanken att man kunde ha 3 ögon (möjligt)
* Han ville hänga med oss (kan stämma)
* Han var galet missnäjd med sin egen ointressanta fredags dejt. (varför annars lyssna på ett bord i ett annat hörn?)
* Han var politiskt engagerad och ville ha sin röst hörd
* Han är ny i stan och vill ha fler vänner?

Jag vet inet vad som kan tänkas svara på frågan varför men jag hoppas att han inte är insnöad på att han är ett offer för den nya 3ögda männsiskan. Vore synd..

Siggan däremot tog ett glas till av det goda och tänkte inte mer på det;) Det blev en del Björn Gustavsson från hennes sida ska tilläggas.




Helgen har varit bra, precis som en helg ska vara fullt med galna blandade saker från öst och tillbaka:) Tråkigt att Jenny inte tyckde samma sak, hon somnade nämnligen, vi kom på henne snarka sittande med ett tomt vinglas i sin gand, mysigt ihop sjunken på en mysig stol, men vem klandrar en en Fredag kväll? Mer än nyfikna matgäster? Ingen.



Allt slutade lyckligt!


// :)