Av 141 863 finns du
Nu har det hänt igen, vintern håller på att förvandla vintern till vår, strö färg över sverige för, ja, vilken gång i ordningen har jag ingen aning om. Men det är inte det jag vill ha sagt med det heller, visst är det mysigt med något som alltid kommer tillbaka oavsett du tänker på det, planerar för det eller vet när. Det är något som bara händer.
Folk ler mer, de ser saker de inte sett tidigare, de tycker att dagen får två extra timmar och natten är faktiskt inte alls så dum om det bara har 6 timmar att erbjuda. Ingen tycker det är skit att leva längre, en del blir så galna och nyfikna att det fattar beslut som förändrar deras liv totalt och de bara skrattar. Väskor packas och skickas i väg till nya orter, städer eller länder i ren nyfikenhet.
Vad är det för mening med att köra fast när det finns så många vägar att gå? Det finns människor överallt, på gamla ställen, nya ställen och framför allt de okända platserna.
Jag har utforskat ett okänt i ett halv år, ett ställe jag aldrig varit i, funderat över eller någonsin velat flytta till. Det var bara ett val som tog mig hit till en stad med 141 863 invånare (lite mer kanske), det är människor med lika många olika egenskaper som de är i antal.
Jag valde att flytta hit, jag är så glad att jag gjorde det valet. Långt i från alla möten med de människor som finns här han jag inte hunnit med än, men dem som jag har träffat är jag så glad över att ha fått ta till mig, och barar kunna tycka så mycket om.
De har har stannat omkring mig som små strålande solar med ton av energi och kärlek och gör det så lätt att vara nöjd och tacksam för att jag var en av de vårglada människorna som kände för att ändra på något.
Det är så lätt att höra till och bara njuta, tänk på hur mycket det finns som man aldrig får se, hur många människor som man aldrig får chansen att träffa. Förmodligen hade jag aldrig blivit vän, kär, fattig student som äter knäckebröd, knallar runt stångån eller njuta så mycket om jag inte kommit hit.
Så klart finns det en speciell känsla för Falun, Roxnäs och alla där hemma, men jag vet att det är där jag har mina rötter och sånt som aldrig dör. Men jag vet att hade jag inte haft det eller mina känslor hade tillåtit mig att i alla fall tro det, så hade jag inte vågat att göra något annat än att fortsätta att jobba på att höra till. Klart att man saknar det ibland att bara vara hemma och känna staden och alla på gatan, men allt har sin tid och jag drömmer inte om något som att det vore fel här.
Det är kärlek här, det är trygghet här och det är ett liv som jag älskar. Finns inte mycket att sakna när våren håller på att komma tillbaka, hjärtat är förälskat och stormtrivs, vänner som sprudlar, vänner som hälsar på, drömmar som slår in och en känsla av att varje sekund bara är den bästa. Vad mer kan jag säga.
Underbart roligt att vara så glad över ett val som fattades i en stund av nyfikenhet.
141 863 människor finns här, 141 863. Men det är bara dig jag vill ha nära varje sekund.
//:)
Folk ler mer, de ser saker de inte sett tidigare, de tycker att dagen får två extra timmar och natten är faktiskt inte alls så dum om det bara har 6 timmar att erbjuda. Ingen tycker det är skit att leva längre, en del blir så galna och nyfikna att det fattar beslut som förändrar deras liv totalt och de bara skrattar. Väskor packas och skickas i väg till nya orter, städer eller länder i ren nyfikenhet.
Vad är det för mening med att köra fast när det finns så många vägar att gå? Det finns människor överallt, på gamla ställen, nya ställen och framför allt de okända platserna.
Jag har utforskat ett okänt i ett halv år, ett ställe jag aldrig varit i, funderat över eller någonsin velat flytta till. Det var bara ett val som tog mig hit till en stad med 141 863 invånare (lite mer kanske), det är människor med lika många olika egenskaper som de är i antal.
Jag valde att flytta hit, jag är så glad att jag gjorde det valet. Långt i från alla möten med de människor som finns här han jag inte hunnit med än, men dem som jag har träffat är jag så glad över att ha fått ta till mig, och barar kunna tycka så mycket om.
De har har stannat omkring mig som små strålande solar med ton av energi och kärlek och gör det så lätt att vara nöjd och tacksam för att jag var en av de vårglada människorna som kände för att ändra på något.
Det är så lätt att höra till och bara njuta, tänk på hur mycket det finns som man aldrig får se, hur många människor som man aldrig får chansen att träffa. Förmodligen hade jag aldrig blivit vän, kär, fattig student som äter knäckebröd, knallar runt stångån eller njuta så mycket om jag inte kommit hit.
Så klart finns det en speciell känsla för Falun, Roxnäs och alla där hemma, men jag vet att det är där jag har mina rötter och sånt som aldrig dör. Men jag vet att hade jag inte haft det eller mina känslor hade tillåtit mig att i alla fall tro det, så hade jag inte vågat att göra något annat än att fortsätta att jobba på att höra till. Klart att man saknar det ibland att bara vara hemma och känna staden och alla på gatan, men allt har sin tid och jag drömmer inte om något som att det vore fel här.
Det är kärlek här, det är trygghet här och det är ett liv som jag älskar. Finns inte mycket att sakna när våren håller på att komma tillbaka, hjärtat är förälskat och stormtrivs, vänner som sprudlar, vänner som hälsar på, drömmar som slår in och en känsla av att varje sekund bara är den bästa. Vad mer kan jag säga.
Underbart roligt att vara så glad över ett val som fattades i en stund av nyfikenhet.
141 863 människor finns här, 141 863. Men det är bara dig jag vill ha nära varje sekund.
//:)
Kommentarer
Trackback
