viniochdom

Likgiltigheten är en fågel som sitter kvar i buren när buren öppnas, en fågel som för länge sen gömt sina egna vingar. Likgiltigheten är  den alltför sårades sköld mot en värld för full av spjut: "om jag inte bryr mig om världen, kan den inte heller skada mig." Likgiltighetan är att ställa sig bredvid. Ensam men lugn. I kontroll. kanske..

Men bara kanske. För likgiltigheten kan vara som en container, man kliver in i den för att skydda sig, den lastas på båtar och forslas runt, så när man kliver ut igen är man längre bort än man någonsin kunde ana.

Antikens stoiker pratade om apatheia "den heliga likgiltigheten" Konsten att behålla ett stoiskt lugn inför det man inte kan påverka. Att inte förlora sig i massa känslor hela tiden. Själv gillar jag känslor, men kan gott tänka mig lite stoiskt lugn när dammsugaren går sönder. Inför det skulle jag vilja vara helt likgiltig.


rent narcissistiskt och psykopatiskt likgiltig. Konsten kanske är att inte drabbas av världen och dess nycker men ändå, till skillnad från den likgiltiga, känna med världen. Jag är inte ett offer för den här världen, men jag är ännu en del av den. Den här världen som är så stor att den till och med har plats för trasiga dammsugare..