viniochdom

Jag har turen att inte känna honom så bra, men när nära visar att de har så ont av att han är borta så får jag en omskakning.. Dags att vakna, men att man måste vara med om att människor dör för att man ska förstå att det handlar om att ta vara på allt.


Efter lite funderingar så har jag kommit på mig själv att vara livrädd. Rädd för att misslyckas eller rädd för att göra mig själv synligs sätt så jag måste bli konfronterad. men det är inte ens en grej, det är ju bara en känsla jag har som jag är rädd för.


Jag vill inte gå omkring och tänka på hur det kan bli och sen inte ta nått i egna händer utan gömma mig i en skugga av mig själv i en falsk stolthet. På något sätt är det mycket stoltare att kunna våga att riva i lite och få saker gjorda lite av att äventyra sina känslor, att falla fritt. Det händer mer saker och det ger mer skratt och inte minst en klarhet! Såmycket man ville ha sagt men somman aldrig sa för att man tänker att jag kan göra det sen eller i morgon, men för alla människor så finns inte i morgon.


Jag vill inte vara rädd för mig själv, jag villinte låta mina egna tankar vara spärren till att bara göra vad som faller mig in.







Jag vill leva i nuet och inte ångra mig sen