viniochdom

Ibland kan det kännas som att man blir lurad och förd bakom ljuset. Som om ingen ser vem man är, inte förstår vad man vill och vad man kan känna. Som om att det var meningen att bara testa vad man hade att ge, hur mycket man kunde bidra till. Sen när det visade sig att det inte blev som man tyckte att man ville att det skulle bli så är det en viss besvikelse och någon form av under stimulans.

Oberoende av det som varit och vad som kanske kunde bli. Ensam, trött eller optimistisk. Det kan gälla vänner familj kanske även en respektive. Men jag anklagar ingen, kan bara ha min åsikt, och det har jag och jag kan säga att jag inte alls är rädd för att försklara. Många kan gömma sig i en förvriden sanning om sig själva, en identitet som aldrig skulle funnits om det fanns en trygghet, Det är inte mitt problem, det är bara så synd om de hemlösa som inte har någon att dela något med. Vad kan vara mer tröttsamt än ett stilla stående mönster, som nästan planerar sig själv, en ställning som bygger sig själv för att bara rasa och förstöra. Givande att ensam stå där och kolla på alla intryck av sorg och passerad tid och förbrukad energi. Hopplöst. 

Jag beskyller ingen annan för att ha rätt eller fel, jag vill bara förstå varför det inte finns en respekt ,ett ord som betyder mer än bara de bokstäver som bygger det, finns det inget som fyller dess betydelse. Det gör för ont att låta allt och alla komma inpå, kanske inte borde stänga ute. Men det är prioriterningar. Fast om det tomma ordet saknar handling så spelar inget någon roll.

Jag har svårt att tänka mig att det någonsin kommer finnas en människa som som lever i en framtid och är nöjd. Alla blir någon annan av allt som händer, jag vill inte att det ska kännas som ljusår sen som man träffade en som förstod utan att man behövde använda de tråkiga betydelselösa orden som men till och med inte kan stava till. En del har det, andra inte. Likasinnade vänner, det är personer som älskas. De som besitter en förmåga att dela med sig av sina handlingar och ge en mening till dem som kanske inte riktigt förstår, sedan visar de respekt för andra genom att linda in en i bommull som skyddar mot dem som inte har det. Det lämnar de övriga halvdöda, det är meningslöst att vara någon man inte är, för att ge av något som inte existerar på riktigt är bara tomma ord och ett flyktigt frånvande sätt att finnas. Det är en besvikelse att se och höra..