Aaaaaaaaa
Ja kära vänner vad säger man. Visst är det kul att man kan vara så sjukt dålig på att försöka vra snäll och göra saker för att försöka. Vad är det för bra med att försöka när man står som en valmöjlighet och ser så fåning ut att ena handen bara vill slå¨något. Det är lönlöst att försöka möta någon och gå ner på en nivå som är sålåg att myrorna kan se över kanten. Änne svårare är det möta nån som inte har en nivå att bli bemött på. Vad är det för vits att ha tro eller äns vilja försöka lägga ett pussel när det inte finns en bit framför en, alla ligger i et eget land någon stas. Så sjukt sjukt och så irriterande att jagkänner att jag vill skrika! Sjukt besviken, jag vill inte känna mig urdålig och nästan värdelös när nån står och väljerbort en, ja att bli till åtlöje och förelämpad. Vilken nivå är det på?! Egentligen?
