viniochdom

Vet inte vad det är som kommer kring hörnet och vad som skapar alla ord med en betydelse och en lyster som ska förklara något diffust och svårt som känns betydelsefullt. Hur vandrar man på en väg som är av känslor som är laddad med död och avslut utan att trampa åp taggar och törner? Vad är det med hetsen om att det ska vara det rätta hela tiden?Vad på vägen är rätt för mig som inte är rätt för dig vad är det då som är rätt?

Ju längre tiden går desto mer vana får man och erfarenhet, en släntrian av nått bra eller nått dåligt. Det borde vara lättare att se och förstå det bra, då dagar av skratt är fler än dagar med tårar. Men vad är det som gör att det är lättare att finna sig i en spann med gråtna tårar än i ett ekoskrattande rum? En bestämmer fattar beslut och går sin väg, ibland så ser mantillbaka och förstår sig själv, andra gånger blir det en förvirring och det kanske till och med krävs ett samtal för att kunna förstå vad man precis har hört eller sagt.

Chanser är få och tillfällen är sköra det gäller att förvalta sitt förtroende och sin plats för att kunna förtjäna en andra chans eller en blick som förstår ens handling som kanske inte alls var av en karaktär som är acceptabel. Alla är olika och alla kräver och önskar sig saker av andra, bli sedd och uppskattad. Inte i förakt eller misstro utan i tillit och omtanke, vet man om det och ständigt försöker att lyckas nå den strävan? I så fall varför är det då så många som inte lyckas, när man ger upp så är det försent.


I bland så han man tur och är vaken och rättar till saker som blivit fel. Då känns allt så mycket bättre igen!