viniochdom

Just den här biten av att inte veta när det ska hända nästa gång, när kommer det att finnas ett utrymme för just dig. En plats i någons famn där det alltid finns en känsla av två lyssnande öron och en vilja av en förbättring, en slags strävan mot det ouppnåriliga. Något som kanske inte finns men som borde. 

Det är svårt att finna en lust eller nått att klamra sg fast vid, allt måste bottna i en passion. En rad av possitiva aspekter som ger energi till att finna flera, hålla värmen. Endel människor ger dig den, andra räddar ditt liv och ger dig ett slags ljus som verkligen bevisar en godhet som på många håll helt dött ut, men som ändå kämpar förbrilt för att överlista de så smart ihopskruvade materiella ting. är det någon som ser det? Eller är det bara något som är för att vi inte ska sluta hoppas?

Nån sa en gång "det är varmt just för stunden, men sen fryser allt till is och där står en kall vilsen själ". Det är inte vägen som ska leda dig till ett vilset öde. Det är du som har alla dina val i din hand, du äger Barklys tavla och ska själv måla den med de färger du vill ha i ditt liv.
 Blir din väg knölig, sväng.. Men hur lätt är det att svänga ifrån det som är så kärt och familjärt. Det finns så många där ute som säger mister man en står det tusen åter.. Men ibland så är det bara juste en speciell av de miljader, bara en som man behöver.. 

Allt har sin tid och sin väg, ditt liv kan sluta på en sekund, tro mig! Det är tiden du har, de möten du bjuds, alla chanser du serveras. Ta dem, ta dem alla, ta vara på allt som du erbjuds. För i nästa sekund kan det vara försent att säga det du ville, gå dit du tänkt eller söka efter den trygghet du hela tiden haft men tagit förgivet.. Det är ett spel och det gäller att spela rätt, annars är du borta..