viniochdom

Det finns endel stunder som man funderar kring vad man gör. Ofta kan man förstå vad det är man har gjort, det fanns en tanke bakom det hela. Men vissa gånger så är det inte lika lätt att få bukt på alla tankar som tidigare var så smarta. Vart kommer man med allt grubbel då? Någonstans borde det ta slut. Jag menar nått som vart ska jag bo, vad ska jag göra och eller vill jag ens det? Det känns som att alla går i sin lilla bubbla och är bittra över något som inte värt att fundera över. Jag kan komma på mig själv vissa dagar att förståelsen av andras liv ger en klarhet av ens eget, ens val och vardagens gestaltning. Någon har det rika livet, en annan har de fattiga men det spelar ingen roll för båda har problem på olika sätt, skillnaden är att den ena personen ser det som den andra inte ser som problem. Det är lustigt. Någonstans så är alla helt enkelt beroende av förbättringar, vilket i sin tur leder till att den fantastiska eviga lyckan som alla vill uppnå inte existerar i och med att det inte finns en nivå för att vara nöjd.

Nån sa till mig: Man ska vara glad för det man har och inte ledsen för det man inte har